Min lager till jubilaren, ej virad av en kvartett.

Så jag med egna stämband får, denna sång föra fram enklast så.

Men innan jag nått refrängen, då ser jag Tomas så smått.

Där sitter han och blickar ner i träbordets bistra kulört.

Men vi taga det från början. Då han föddes i Hultarnas ätt.

En liten gosse som sig roa, med att snickra med sin morfars hjälp.

Han älska livets glada sida, på gott och ont.

Han för sin nyfikenhet fick lida, en episod.

Han måla cyklar, bada badkar. Och kom upp på livets ljusa väg.

Mötte min syster och hon föll klart, för hans skojfriska leende.

Han var nu rik på erfarenheter, och ansåg nu, att han ville slå sig ner i vejby, och bygga bo.

Men så kom det ju en flicka, av ett lite mer exotiskt slag.

Hennes rådjursögon blicka upp på Tomas där han tillred mat.

Ett proffs på exotisk bricka, och á la carte, men fröken Martinsson, hon hann aldrig ikapp.

Så han bytte mat mot mattor och alla kryddor mot ett verktygssett.

Fick en skåpbil och ett blåställ och ny schargong likaväl.

Och nu du fyllat 30 och har nu kvar 12 775 dagar tills du ledigt har! ;)


/