Dag 17 - En bild som får dig att sakna just den tiden då bilden är tagen



Ett självklart val!


Jag som två-åring och min älskade mormor.

Nu har det gått lite mer än fyra år sedan du försvann från oss!
Det går inte en minut utan att du fattas mig!
Däremot vet jag att du finns med mig iallafall.
Men jag skulle ge vad som helst för att få en pratstund med dig, och visa hur allt är idag!
Om mina intressen, min stil och personlighet, mina mål, ja mitt liv!
Skulle så gärna velat dela det med dig ännu längre!!

Du var alltid en öppen dörr som tog emot alla utan fördommar.
Du älskade alla i din närhet, och det fanns inte det minsta ont inom dig!
Du kunde lösa allt, utan att bli arg och irriterad.
Det fanns en respekt runt om dig som man inte kunde sätta sig emot!
Tror att det var en mur av ren kärlek! Den sällsynta sorten!

Du var så skör som en liten poslinsdocka, men samtidigt stark som en gud inom dig!
Och du var alltid så rädd om alla andra. När man sa att man var mätt, så gjorde du en macka till för att man verkligen inte skulle vara hungrig. :')

Ditt bröd du gjorde var så underbart gott! och det gör mig ledsen vid tanken att jag aldrig mer skall få uppleva den känslan av att äta det brödet igen! Smörmad, som du kallade det! ;)

Men nä nu tycker du väl jag är löjlig som sitter här och bedrövar mig över en bit bröd hehe!
Så nu ska jag sluta! :)
Jag vet att du inte vill att vi ska minnas dig med tårar utan med leenden och varmhet!

Vi ses mormor <3

/