Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig!
Hur jag skulle vilja krama om dig!
Att än en gång få smaka din mat som gjordes av kärlek.
Få visa dig hur allt är nu. Hur det har förändrats.
Bara få prata med dig!!
Få se dig!
Få röra dig!
Och få ha dig hos oss!

Saknaden är så in i h**vete obeskrivlig!

Du fanns alltid där!
Var lika glad när du såg en komma utanför fönstret, och du sprang och låste upp dörren.
Sen sa du välkomna te!
Och sen återvände du till maten. :)
Jag kan fortfarande höra dig säga: Nä nu får jag sluta prata, för jag kan inte prata när jag lagar mat, då blir det bara fel!..med en halv irriterad röst ;)

Sen rev du morötter speciellt för mig för du visste att jag inte gillade kokta morötter!
Och morfar ville alltid ta lite av mina morötter, men då sa du bestämt till att det är Tims haha :P fastän att jag sa att det var okej ;)

Sen på kvällen skar du alltid upp skivor av ditt hembakade bröd och så fick vi varsin smörmad! ;)
Och fast jag sa att jag var mätt så gjorde du en till hehe (A)


........
Jag minns när du låg på sjukhuset och jag kom dit för att visa upp min allra första kostym som jag hade fått :')
Då tyckte den var så fin och du tittade på mina blanka svarta skor, och sa:
- Åh vad bra med så fina skor som man slipper knyta! Det skulle morfar ha haft, så hade han sluppit att böja sig och knyta! :)

Och kvällen när du kom in på sjukhuset för du hade ramlat. Då sa du :
- Men ska ni inte åka hem, Tim har väl massa med skolan som han måste göra, läxor och sånt?.. :S
och trots att jag hade kemiprov dagen efter, så kunde jag inte säga det eller lämna dig!

Du var alltid så omtänksam! satte alltid alla andra först! Du älskade oss alla trots våra brister :')

..hehe fan vad jobbigt det blev nu...:')...

men jag kommer alltid älska dig mormor! du finns i mitt hjärta och kommer följa mig genom hela livet tills dess att vi ses igen! <3
Det har endast gått 4 år av saknad..och fler kommer det bli :/....men vi älskar dig lika mycket fortfarande!

Kramar till dig min ÄLSKADE mormor!!!<3
/