Detta får bli ett litet sent inlägg, i och med att det skulle ha publicerats den 23 Juni för då var det 30 år sedan en av Sveriges mest framgångsrika och största aritst gick ur tiden. Zarah Leander.

Detta kan du läsa om människan Zarah på Zarah Leander Sällskapet:

FLICKAN ZARAH
Den femtonde mars 1907 föddes Zarah Stina som det tredje barnet till Mathilda och Anders Hedberg i Karlstad. De hade tidigare två söner och Zarah fick senare två småbröder till. Pappan var fastighetsmäklare och mor Mathilda var ”fältherre i 10 rum, hall, kök, skafferi och tvättstuga” skriver Zarah i sina memoarer.

Zarah började i flickskola 1914 och gick där fram till 1922. Efter skolan gick hon olika kurser i ämnen som lärde ut vad en hustru skulle kunna på den tiden.

Hela sin uppväxt närde hon drömmen att bli artist, men hon hade i sina egna ögon naturen emot sig, ”hon var som trettonåring 172 cm lång, hade storlek 40 i skor och konstigt rött hår och fräknar”.

När Zarah var 17 år fick hon möjlighet att följa med föräldrarnas vänner, Rut och Vladimir Silverhielm till Riga i Lettland. Hon skulle vara sällskap till Tant Rut under deras sex månader långa vistelse där. Det blev en tid av nöjen, de gick på teater, konserter, de spelade och sjöng. Där i Riga vågade Zarah börja sjunga, uppmuntrad av Tant Rut. Zarah fick blodad tand när hon märkte att det blev sång och att det höll. Hon fick veta att hon var kontraalt – en mörkare röst än vanligt - och med Tant Ruts hjälp stärktes hennes drömmar, hon skulle bli stjärna, enkelt och självklart.

Hennes första kärlek, Östen, öppnade hennes ögon för dramatiken och de läste Shakespeare tillsammans.

1926 provade Zarah till Dramatens elevskola, men klarade inte provet. Omdömet om henne var: en stilig flicka, men totalt obegåvad!

Hon provsjöng även för John Forsell, som sa om henne att hon hade ett parant yttre, men skrek för mycket. Han rådde henne att gå till operetten.


HUSTRUN ZARAH
1926 mötte Zarah Dramateneleven och prästsonen Nils Leander och de gifte sig 1927. De flyttade till Risinge prästgård i Finspång, Östergötland. 1927 föddes Boel och två år senare Göran.

Nils var ute på turnéer och Zarah bodde med barnen tillsammans med svärföräldrarna.

Äktenskapet höll endast några år.

Vidar Forsell kom in i Zarahs liv genom en intervju som han gjorde med henne, när hon spelade i Glada Änkan 1931. Han friade direkt, men det blev inget giftermål då, fast i september 1932 gifte de sig. Vidar adopterade barnen Boel och Göran. Han blev Zarahs manager och förhandlare. Han var skicklig i affärer, som son till John Forsell var han van vid teatervärlden sedan barnsben och Zarah fick en god ekonomisk bas.

De skildes i slutet av kriget då Zarah kommit hem från Tyskland.

Arne Hulphers föddes 4 april 1904 i Trollhättan, men familjen flyttade tidigt till Åbo i Finland.

Arne gick i gymnasiet där och började spela piano. 1923 flyttade familjen till Malmö. Arne blev krogpianist och orkesterledare. Han arbetade i Tyskland fram till 1942 och var därefter bl.a. kapellmästare på Berns i Stockholm.

Arne Hulphers och Zarah möttes då och då under sina artistkarriärer då Arne var kapellmästare, bl.a. 1934 då de spelade in en skiva tillsammans, ”Zarah Leander med Hulphers Fenixorkester”.

De möttes åter på Cirkus i Stockholm då Karl Gerhard och Zarah återförenades på scenen efter många års paus. Arne och Zarah startade ett samarbete på scenen och så småningom resulterade det i att de i januari 1956 gifte sig i Göteborg. Deras äktenskap varade livet ut. Arne gick bort 1978 och Zarah levde ensam de sista åren. Hon avled den 23 juni 1981 och ligger begravd på Häradshammars kyrkogård tillsammans med ”sin Hulphers”.


Zarah & Arnes bröllop.


Zarah kysser sin Arne.


Zarah rättar flugan innan föreställning!


Det älskade paret tar emot publikens enorma applåder.


MAMMAN ZARAH
Dottern Boel föddes 1927 och sonen Göran 1929.

Från Risinge prästgård flyttade Zarah med barnen till Torsgatan i Stockholm till en tvårummare 1929 - 30. Nils och hon var nu skilda och Mor Mathilda flyttade till henne och under en tid även de två yngre bröderna. Pappa Anders var död och Zarah blev familjeförsörjare.

Under åren i Tyskland gick barnen en tid i svenska skolan i Berlin och hade även guvernant. Men när kriget närmade sig fick de gå i svensk internatskola.

Göran Forsell berättar i en tidningsartikel:
”Mamma var en stor humorist. Karl Gerhard brukade säga, att om inte Zarah blivit den hon var, hade hon blivit en kvinnlig Charlie Rivel."
Hon hade ett stort och äkta mått av självironi.

Mamma var ofta borta på turnéer, men fanns på något sätt ändå hos oss. Var det doften av scensmink eller värmlandskorv och strömmingsflundror? Det var ändå en stor tröst för oss och mormors famn fanns där.
När mamma kom hem då fanns hon verkligen! Sprakande, intensiv, generös, fylld av att få ge av sitt mammaskap och att få njuta av det.

En gång uppträdde mamma i Oslo och jag hade inte börjat skolan, så jag fick följa med för att se vad hon gjorde när hon var borta hemifrån. Där fick hon en strävhårig foxterriervalp som hon döpte till Leffe efter teaterns regissör, Leif Amble-Naess. Hunden blev mammas älsklingshund och levde i femton år.”





Hon blev även mormor och farmor Zarah!


ARTISTEN ZARAH
Drömmen om artistvärlden fanns fortfarande då Zarah och Nils Leander gift sig och på prästgårdsdasset i Risinge prästgård, kunde hon krypa undan och öva kupletter.

Hon skaffade noterna till ”Vill ni se en stjärna” och sjöng av hjärtans lust, för hon hade fått veta att Ernst Rolf skulle komma till Norrköping i oktober 1929 och tanken var att hon då skulle provsjunga för honom.

Zarah övade på dasset, åkte till Norrköping på enkel biljett, eftersom hon inte hade råd med tur och retur. Hon provsjöng för Rolf och fick engagemang på 15 dagar och den 27 oktober 1929 gjorde hon scendebut i Borås och därifrån fortsatte turnén, berättar hon i sina memoarer.

Hon debuterade inför Stockholmspubliken i januari 1930 i revyn ”Det glada Stockholm”.

Gösta Ekman satte strax efter upp Den glada änkan på Konserthusteatern i Stockholm och Zarah fick rollen som Hanna Glavari. Hon hade då redan mött Karl Gerhard som hon blev mycket god vän med och han blev den som ”fostrade och vårdade henne” enligt henne själv.

Nyåret 1931 fick Zarah anbud att göra film vid SF ”Dantes mysterier”. Hon skulle spela ung vacker häxa som sjöng. Hon tog rollen, då barnen skulle ha vinterkläder och hon själv en ny kappa, berättar hon.

Zarah fick chansen att spela operett mot Max Hansen i Wien 1936 och tyskarna fick upp ögonen för henne. Man letade efter någon som kunde efterträda Marlene Dietrich som hade lämnat landet. Man letade också efter en ny Garbo, en tysk Garbo.

Under tiden i Wien fick Zarah erbjudanden från Hollywood, Paris och London. Hon och maken Vidar tvingades till mogna överväganden och ställningstaganden. Hon skriver i sina memoarer: ”För det allra första skulle jag inte arbeta för långt hemifrån det vill säga Sverige och barnen. Redan efter fjorton dagar i Wien hade jag börjat längta hem och det har jag fortsatt med sedan dess, den 15 augusti 1936. Hellre London än Hollywood, hellre Berlin än London – det var vår tanke.” Hon valde Tyskland och skrev kontrakt med filmbolaget Ufa i Berlin i slutet av 1936.

En av anledningarna till att hon inte stannade i Wien, var att hon hade haft ett kontrakt som gav henne 50: - om dagen och hon ville inte en gång till göra tjänst som guldgruva för teater- och filmdirektörer utan att ha rimlig part i utdelningen, berättar hon.

Hon blev en firad stjärna i Tyskland och hon spelade in många filmer och sjöng in skivor under sina sex år där 1937 - 1943.

Sonen Göran berättar i en tidningsartikel: Hennes huvudsaliga umgänge i Berlin bestod just av konstnärs- och branschkollegor, ibland också från Sverige, då de återkommande arbetade i Tyskland.

Många ville ha hennes hjälp att ordna jobb i Tyskland, men det var inte lätt då det fordrades arbetstillstånd. Zarah fick söka det inför varje film hon spelade in. Det sades att om hon gick med i facket skulle hon slippa söka detta, men hon nekade, eftersom det kunde betyda att hon skulle bli medlem i nazistpartiet.

När Zarah kom hem till Sverige 1943 blev hon dödförklarad som artist i Sverige p.g.a. sin vistelse i Tyskland.

Hon var arbetslös fem år efter kriget innan hon med en konsert på Konserthuset i Stockholm i september 1949, startade ett nytt kapitel i sitt liv, som hon berättar i sina memoarer. Innan dess hade hon gett en konsert i Malmö den 5 augusti och hade då också mottagits mycket väl av publiken.

Därefter återvände hon till scenen bl.a. i Tyskland och på många andra scener världen över.

Under hennes karriär blev det 14 stora filmer och två mindre i Tyskland under tiden där och tre filmer i Sverige på 1930-talet, samt en mängd skivinspelningar i Sverige och i Tyskland, närmare bestämt 440 stycken.

Den film som hon själv var mest nöjd med, var Heimat som spelades in i Tyskland 1938.

”Madam Scandaleuse” var den första musikalen som sattes upp i Tyskland efter kriget, året var 1958 och i den medverkade Zarah. Det blev succé, man spelade i Hamburg, Munchen, Wien och Berlin m.m. och en gång ropades Zarah in 46 gånger efter föreställningen.

Makarna gjorde ett antal framträdanden i svensk och tysk TV under 1970-talet.

Paret Leander – Hulphers gjorde sin sista turné i juni 1978 i Tyskland.

När Arne hade avlidit i Stockholm i juli 1978 efter ett uppträdande på Gröna Lund, skulle Zarah medverka i ”Sommarnattens leende” i Stockholm samma år, men efter fyra veckor fick hon en hjärnblödning och därmed var hennes liv på scenen över.

Bilder på Zarah på scen:


















ZARAH PÅ LÖNÖ
Zarah letade gårdar i hela Sverige under sina första år i Tyskland och till slut fick hon ett brev från mäklaren med foton på gården Lönö.

Vidar flög till Stockholm och köpte Lönö, utan att närmare ha kontrollerat underhåll, arrenden, husbock m.m.

På Zarahs 32 årsdag i Berlin ringde telefonen och telefonisten sa att samtalet kom från Östra Husby, Schweden. Zarah hade ingen aning om var den platsen låg, men i andra änden hörde hon sin bror Ante, som gratulerade slottsfrun på födelsedagen. Vidar och han hade köpt Lönö i Häradshammars socken på Vikbolandet för 235.000 kronor, med Bråviken utanför fönstren och ingen ordentlig väg dit.

Den sjätte april 1939 kom Zarah till Lönö för första gången med båt från Kvarsebo i Kolmården och där låg gården lejongul på backens krön. Zarah berättar att det var precis som hon hade tänkt sig, fast bättre, nu hade hon ett riktigt hem att komma till, hela livet.

Hon kom hem för gott från Tyskland till Lönö hösten 1943, hem till ett liv på landet med allt som hörde därtill.

Som mest var det ett 80-tal personer som bodde på Lönö. Man hade självhushåll, djurhållning, man odlade säd, bakade bröd, syltade och saftade och man arbetade hårt.

En viktig inkomstkälla var strömmingsfisket, under de s.k. krigsåren var tillgången på strömming i Bråviken mycket god.

Lönö blev hennes tillflyktplats under hela livet, på senare år tillsammans med ”Hulphers” De hade också en våning i Stockholm och reste mycket på turnéer i världen, men Lönö var hemma och hon vistades där på somrarna, efter att hon blivit ensam och fått sin hjärnblödning, ända fram till sin död, 23 juni 1981.




/ Tim Lindström