Verklighet & Drömmar
Igår när jag satt vid datan och snackade med en viss Fröken Fransson http://fransson.devote.se/ så fick jag ta del av en massa finfina berättelser som hon hade skrivit, där fanns även några fina dikter som hon hade myntat ihop!
Och då när jag läste dessa så blev jag så sugen på att skriva igen. Jag skrev rätt mycket förr men sen har det inte blivit av så därför satte jag mig ner nu, fattade pennan och lät allt strömma ut huvudet.
Det blev en berättelse om när jag och min mormor gick ovh plockade blommor med mera när jag var liten.
Jag lägger upp den här nu så kan ni ju alltid läsa och lämna en kommentar om vad ni tycker! :)
Verklighet & Drömmar
Singlen krasslade under mina nya trätofflor.
Du hade precis stängt dörren, men brydde dig aldrig om att låsa.
Du svävade ner för trappan som ledde till huset och dina varma ögon mötte mina där jag stod 4 år gammal med hår så solblekt av solen att man skulle kunna ta det för vitt.
Jag väntade på att fånga din nätta hand, som skulle leda mig ut på ängarna.
Din hand var som en historiebok full av minnen, arbete, glädje och sorg.
Ditt hår var också blekt av solen, men ditt hår var redan grått, men du hade dina fina vågor som du alltid rullade själv. Vartenda av dina hårstrå bar på en egen historia.
Jag vill minnas att jag aldrig fick komma det mer nära än att endast få skåda det.
Du var klädd i en vacker sommarblus prydd med blommor av de allra fagraste slag och knappar vita som om de vore av pärlemor, då de bländade mina ännu ännu oerfarna ögon.
Vi gick mot kanten av vägen där de vackraste blommorna växte.
Du böjde dig ner och lät ditt högra knä luta sig mot det torra gräset som lyckades avge sig en något gyllebrun fläck på din vita kjol.
Du tog tag i en valmoblomma och vände dit ansikte mot mitt och log, sedan övergav du blomman till mig. Obetänksamt nog råkade jag krama blommans stjälk så den bröts av på mitten då jag stöttade din andra hand då du reste dig från det sträva gräset.
Jag blev genast lite ledsen, men ännu en gång tog dina ögon ett stadigt grepp om mina och tog bort all sorg, så som molnen skingrar sig för solen.
Dina läppar gav ifrån sig en mening. En mening som inte var märkvärdig någonstans i sina ordval eller sätt att säga den. Men det var du som sa den.
- Vi plockar en ännu finare blomma till dig!
Där borde nog den frasen om att det aldrig går att ersätta något komma, men inte i detta fallet, för jag visste att hon skulle hitta en ännu vackrare och skönare blomma.
Det var som att allt det fridfulla och vackra drogs till hennes händer bara hon stäckte ut dem och lät dem fyllas av kärlek.
Du tog återigen min hand och denna gången begav sig mina nätta små barnsteg mot en stor mörk bumling av det hårdaste sten. Det var en brunn. Du gick ner med mig i det branta diket som var fullt av gula grässtrå och uttorkade blommor.
Du bad mig lägga mitt huvud på det solvärmda stenlocket och lyssna.
Jag hörde ett porlande. Vattenet porlade. Det var som en symfoni som spelades upp i mitt undermedvetna. Tiden stannade upp och där härskade ingen mer än jag, hon och de gröna ängarna med sina blommor, som blev en del i symfonin.
Du la dit huvud bredvid mitt och lät ditt gråa hår vila mot stenen, och sen stämde du in i samma symfoni som jag. Du hörde varenda vattendroppe som jag hörde.
När jag lyfte mitt huvud från stenlocket och tittade upp mot henne där hon stod med de gröna ängarna bakom sig, var det som att vakan ur en dröm, eller nästan som att gå från dröm till dröm.
Du hade undertiden plockat en fantastiskt bukett utav de finaste blomster du hade funnit runt din späda kropp där du stod mitt i sommarens hägn.
Du gav den till mig och bad mig hålla ett stadigt grepp om dem så de inte skulle falla till marken.
Du hjälpte mig upp på den tomma landsvägen igen där sandkornen yrde av den varma sommarvinden som smekte våra kinder.
Vi skymtade gården några stenkast ifrån oss, och sedan gav du mig ett leende, tog min hand, och så vandrade vi tillbaka. Tillbaka till verkligheten.
Jag är rätt nöjd själv om jag får säga det! ^^
Ha en bra kväll/natt Everyhopa
/ Tim Lindström
..btw, frågar ni Fransson riktigt snällt så kanske ni också får läsa dem ;) haha
Ha de!
