4 år sedan min älskade mormor gick bort!
Saknar dig som f*n...
Du fanns alltid där om det så var åt helsike, eller det var enormt bra!
Du var alltid lika glad att se en och frågade alltid om hur allt gick, och du var en person man inte kunde ljuga för, du var aldrig arg eller sträng, men man hade ändå en enorm respekt för dig. Du var som en nätt liten fin docka...som ingen, INGEN, kunde tycka illa om...det gick bara inte!

Jag saknar när man kom gående utanför din och morfars lägenhet och man såg dig stöka inne i köket med middagen. Så ringde man på dörren så kom du och låste upp och du var jämt så glad att se oss! :)
Sen gick du in i köket igen...och jag kan ännu känna den matosen man mötte i hallen av din fantastiska mat!
Sen gick man in och tog i hand med morfar och sen gick man till dig igen för att se vad du lagade för något! :)
Sen gick jag alltid ut och hämtade den lilla pallen i hallen som morfar hade gjort, för den ville jag alltid sitta på vid matbordet :)
Sen när vi skulle äta rev du alltid rårivna morrötter till mig för du visste att jag inte gillade kokta grönsaker haha...morfar brukade också gilla de rårivna morrötterna, minns jag haha!

Om man så bara satt på den pallen i 3 timmar så hade man ändå aldrig tråkigt, bara att sitta och lyssna på era berättelser från när du och morfar var unga, det älskade jag, det fanns nästan inget bättre!
Och ibland lyssnade vi på ett band med barnlåtar tillsammans när vi lagade mat och då brukade vi sjunga lite, du sa alltid ja detta är en bra bit! :)
Sen så ritade jag ibland och då visade du stolt upp mina teckningar för grannarna haha
Sen brukade man alltid få en tia av dig, och man blev alltid lika glad :D...undra hur många som hade blivit det idag?..
Sen på kvällarna så åt vi alltid frukt och ni drack kaffe innan vi skulle sova, och det sista sen när klockan blev lite för mycket då sa du alltid: nä nu måste vi lägga oss så vi inte blir dåliga! du var så omtänksam.
Sen när man låg där bredvid dig i turistsängen och skulle sova över då sa du alltid: Skulle jag börja snarka, så får du bra dra lite i täcket!
Men jag somnade aldrig direkt...jag låg alltid och tittade på alla fotografierna som ni hade där på släkten...och där fanns ett foto som jag tyckte var finast, och det var bröllopskortet på dig och morfar! :)

Sen minns jag också ifrån när ni hade gården i Höja, då du och jag gick vid dikena och plockade blommor och lyssnade hur det porlade nere i brunnarna. :)

Ja minnena tar aldrig slut...jag skulle kunna skriva en hel bok!
Men du är så enormt saknad, varenda dag, varenda minut!

Mormor <3





Mormor håller mig efter att jag har döpts! Tagit hemma på gården i Höja, Juni -93 :)