............................

En nersliten keps i trägolvet släpps, och sätter genast punkt.
För ett liv bland kofter och en sketen damask, och allt tar slut som stopp i en vask!
Men det är inte det som ni utanpå ser, som är den röda trån.
Nej, det är tonen, kommunikationen emellan far och son.

En slokhatt, en särk, det är utan verk, men innanför kan dock, finnas kvaliteer av en god tolerans, som ger det goda jag gett en chans.
Ta med på din kos, den vitaste ros. Ty vitt är hoppets färg.
Låt flöda ur ärmen den männskliga värmen.

Räck fram din hand, var rädd om varann, och knyt ett vänskapsband.
Som i alla lägen visar dig vägen, och ger DIG hopp ibland!

...........................

/ Tim Lindström